Det finns cirka en miljon fritidsbåtar i Sverige och de flesta har en bryggplats. Båtbryggorna byggdes ofta av betong på 1970- och 80-talen och behöver nu bytas ut. Gamla vattensjuka betongbryggor är dock inget någon vill ta i, inte ens med tång. Det kostar mycket pengar att destruera betongbryggor.
Gamla bilar som läckte olja ville ingen ha i naturen och därför infördes en bilskrotningspremie. Det gjorde att bilarna togs om hand och det i sin tur gynnade natur och nybilsförsäljning. Sedan många år tillbaka diskuteras problemet med gamla övergivna glasfiberbåtar, och tack vare två unga entreprenörer kan båtarna numera destrueras och återvinnas på ett miljöansvarsfullt sätt över hela landet, se www.batskroten.se.
Hur kommer det att bli med gamla lutande, vattensjuka, spruckna betongbryggor med cellplast som flytmedium som sprider plastpartiklar i havet? De skänks, sänks, överges eller säljs ”billigt” för att bli av med problemet.
När betongbryggorna byggdes hade vi i Sverige fortfarande soptippar och man tänkte helt enkelt inte på att flytbryggorna en dag skulle kunna kosta pengar att destruera, det var bara att kasta bort dem. Mycket har hänt sedan dess och nu tillämpas oftast stränga miljökrav med beräknad miljöpåverkan (koldioxid) osv. Tekniken att bygga flytbryggor har också utvecklats och numera finns pontoner av återvinningsbart material med luft som flyt-medium. Dessa bryggtyper är ofta stabilare, billigare att destruera, har större livslängd och absorberar inget vatten vilket gör att de inte lutar eller sjunker.
Problemet i Sverige i dag är att man i brygg-branschen inte ställer högre krav än att det ska vara som det alltid har varit, betongbryggor. Det finns väldigt få bryggköpare och båtklubbar som vill eller orkar byta teknik. Det är helt enkelt jobbigt. Upphandlare, inköpare, båtklubbar och även arkitekter gör det ofta lätt för sig och tittar på gamla inköp och prospekt när man planerar och bygger nya hamnar med flytbryggor. Det innebär att man fortsätter med betongbryggor trots att det finns nyare miljövänligare och återvinningsbar teknik.
Det förekommer inte heller sällan vid offentlig upphandling av nya flytbryggor att upphandlaren skriver med finstilt att den nya bryggleverantören ska ”ta hand” om de gamla betongbryggorna (för att kommunen ska slippa ansvaret/kostnaden). Det blir då betong- bryggtillverkaren som tar hand om problemet och som får leverera nya betongbryggor, vilket helt enkelt hindrar teknikutveckling.
Vare sig stat, kommun, båtorganisationer eller andra intresseföreningar, eller för den delen media, uppmärksammar detta vilket är tragiskt och trist för de flesta som gillar båtliv och natur. 2017 skärps upphandlingsreglerna och nu införs exempelvis möjligheten att beakta livscykelkostnader och innovationsupphandling vilket innebär att: efterfråga eller tillåta nyskapande och bärkraftiga lösningar som kommer till praktisk användning och nytta. Det är hög tid att uppmärksamma och upplysa om detta!
I Finland har man haft samma problem, men har kommit mycket längre med miljövänligare och återvinningsbar teknik. Exempelvis ställs ofta ska-krav i upphandlingen att man önskar återvinningsbara pontoner av stål eller polyeten i bryggorna.
En bryggskrotningspremie skulle vara ett bra incitament för svenska båtklubbar, hamnar och kommuner att investera i ny modern och miljövänlig teknik och en gång för alla skrota de gamla betongbryggorna. Det skulle förhoppningsvis även få fart på brygg-branschen till glädje för båtmänniskor, miljö och bryggtillverkare!
Christer Ulfvengren, vd AlfaBryggan AB